nu har mina vänner gått. amelia gick hem och mimmie och lisa gick till en fest. jag har fett ångest att jag inte följde med men samtidigt vet jag hur det skulle bli. jag sitter här i min stora tomma lägenhet helt själv. saknaden och ångesten inom mig blir alldeles för stor. jag orkar inte gråta, men jag känner att det skulle lätt kunnat krypa fram en tår eller fler. jag vill bara att någon ska knacka på min dörr och stanna här tills imorn. ush. jag tar bort fleet foxes på spotify, det blir bara ännu mer deprimerande så the strokes blir bättre. funderar på att ringa berit och få hit henne men det kommer inte att hända och min mobil är död. kanske det finns något kul på tv.. nej det finns det aldrig. jag kanske ska sova.. nej det är så tråkigt och jag är inte trött. så, jag kan inte ringa en jävel och det finns inget att göra. om jag fotsätter skriva på denna deppiga texten kanske jag somnar. nej, nu får det vara slut. fyfan. jag måste förändra något, någon måste förändra något. hejdå.

tur att man är söt.
/A.